Radon på arbetsplatser och i lokaler — vem ansvarar

Referensvärdet 200 Bq/m³ gäller också på arbetsplatser, men både metoden och den ansvarige är andra än i en bostad. På en arbetsplats är det arbetsgivaren som ansvarar för att arbetstagarnas exponering hålls under referensvärdet, och Strålsäkerhetsmyndigheten är tillsynsmyndighet — inte kommunens miljönämnd, som har tillsynen över bostäderna.

I ett blandat bestånd med butiker eller kontor i bottenvåningen betyder det att samma byggnad omfattas av två regelverk med två ansvariga.

Skillnaderna som spelar roll

	Bostad	Arbetsplats
Ansvarig	Fastighetsägaren	Arbetsgivaren
Tillsyn	Kommunens miljönämnd	Strålsäkerhetsmyndigheten
Bedömningsgrund	Årsmedelvärde för utrymmet	Radonhalten under arbetstid
Metod	SSM:s metodbeskrivning för bostäder	SSM:s metodbeskrivning för arbetsplatser

Den tredje raden är den som ger olika svar för samma rum. En lokal som används dagtid på vardagar kan ha ett årsmedelvärde över 200 Bq/m³ och ändå en exponering under referensvärdet under arbetstid, eftersom ventilationen går på dagen — eller tvärtom, om ventilationen står still nattetid och halten hinner byggas upp inför morgonen.

Anmälningsplikten som inte finns för bostäder

Här skiljer sig arbetsplatsreglerna på en punkt som ofta missas. Om årsmedelvärdet under arbetstid överskrider 200 Bq/m³ ska arbetsgivaren vidta åtgärder för att sänka halten. Leder åtgärderna inte till en halt under referensvärdet ska verksamheten anmälas till Strålsäkerhetsmyndigheten, enligt 4 § i myndighetens föreskrifter om radon på arbetsplatser (SSMFS 2018:10).

Någon motsvarande anmälningsplikt finns inte för bostäder. Där är skyldigheten att åtgärda, inte att anmäla.

SSM kan begära in mätprotokoll för att kontrollera om anmälningsplikt föreligger, vilket i praktiken gör mätprotokollet till den handling hela frågan hänger på.

Vem betalar mätningen i en lokal vi hyr ut?

Lagen svarar inte på det, och det är precis därför det behöver stå i hyresavtalet. Ansvaret för arbetstagarnas exponering ligger på arbetsgivaren — alltså hyresgästen — medan möjligheten att åtgärda i regel ligger hos dig som äger byggnaden. Hyresgästen kan sällan installera en radonsug under plattan.

Den praktiska lösningen är att dela upp det: du som ägare svarar för byggnadsrelaterade åtgärder, hyresgästen för mätningen enligt arbetsplatsmetodiken i sina lokaler, och båda får ta del av resultatet. Reder ni inte ut det innan mätsäsongen börjar blir svaret ofta att ingen mäter alls.

Två mätningar i samma hus

Konsekvensen i ett blandat bestånd är konkret: en byggnad kan behöva mätas två gånger — en gång enligt bostadsmetodiken för lägenheterna och en gång enligt arbetsplatsmetodiken för lokalen, av två olika beställare.

Det är värt att samordna även om ansvaret är delat. Mätsäsongen är densamma, mätleverantören kan vara densamma, och en lokal i bottenvåningen ligger per definition i den del av byggnaden som har markkontakt och därmed högst sannolikhet för förhöjda halter. Se radonmätning för mätsäsong och urvalsregler.

Missas samordningen händer det vanliga: lägenheterna mäts, lokalerna mäts inte, och byggnadens mest utsatta utrymme är det enda som saknar värde.

Lokaler dit allmänheten har tillträde

En tredje kategori värd att hålla isär: referensvärdet 200 Bq/m³ gäller även lokaler dit allmänheten har tillträde — skolor, förskolor, bibliotek, vårdlokaler. Där ligger ansvaret för att olägenhet inte uppstår på den som driver verksamheten och på fastighetsägaren, med kommunens miljönämnd som tillsynsmyndighet enligt miljöbalken.

För ett kommunalt bostadsbolag med förskolelokaler i beståndet innebär det att ett och samma bestånd kan träffas av alla tre spåren samtidigt. Se årskalendern för hur radon förhåller sig till de övriga kontrollerna, och radon över riktvärdet för vad som händer när en mätning faller ut för högt.