Energiklass A–G: vad klasserna betyder

Energiklassen i en energideklaration sätts av byggnadens primärenergital uttryckt som andel av det energikrav som gäller vid nybyggnad. En byggnad som precis klarar nybyggnadskravet får klass C. Bättre än så ger B eller A, sämre ger D till G. Skalan är alltså relativ till en kravnivå — inte en absolut mätning av förbrukning i kilowattimmar.

Hela skalan

Energiklass	Primärenergital i procent av kravet för en ny byggnad
A	Högst 50 %
B	Över 50 % till och med 75 %
C	Över 75 % till och med 100 %
D	Över 100 % till och med 135 %
E	Över 135 % till och med 180 %
F	Över 180 % till och med 235 %
G	Över 235 %

Två slutsatser följer direkt av tabellen.

C är inte medelmåttigt — C är kravnivån för en ny byggnad. En byggnad i klass C uppfyller alltså det som krävs av nyproduktion i dag, vilket i ett äldre bestånd är ovanligt bra snarare än medioker.

Stegen är olika stora. Från A till B är avståndet 25 procentenheter, från F till G är det obegränsat uppåt. En förbättring från G till F kan därför vara en större energibesparing i kilowattimmar än en förbättring från B till A, trots att det är ett steg i båda fallen.

Primärenergital, inte förbrukning

Sedan 2019 uttrycks byggnadens energiprestanda som primärenergital. Talet utgår från den energi som levereras till byggnaden och viktar den efter energibärare, i stället för att bara summera kilowattimmar. Två byggnader med identisk uppmätt förbrukning kan därför få olika primärenergital om den ena värms med fjärrvärme och den andra med el.

Det är den vanligaste källan till förvirring när någon jämför sin gamla deklaration med en ny: talen är inte jämförbara rakt av, eftersom måttet bytts.

Vad är en normal energiklass för ett flerbostadshus från 70-talet?

Det finns inget officiellt normalvärde per byggnadsår, och vi anger inget påhittat. Det du kan göra i stället är att läsa referensvärdena som finns i själva deklarationen: den innehåller jämförelsevärden som visar hur byggnaden förhåller sig till liknande byggnader och till kravet vid nybyggnad. De värdena är beräknade på riktiga data för just den byggnadstypen, till skillnad från tumregler i andra hand. Har du flera byggnader i beståndet är den mest användbara jämförelsen ändå den interna — samma byggnadstyp, samma ort, samma uppvärmning.

Varför klassen ibland är svår att läsa maskinellt

En detalj värd att känna till om du arbetar med deklarationer i stora mängder: energiklassen är i många deklarationer en färgad grafik, inte text. Bokstaven står i en pil eller en stapel som ligger som bild i PDF:en.

Det märks direkt när man försöker läsa ut den automatiskt. I vår egen utvärdering på ett litet urval deklarationer läste ren textextraktion 0 av 4 klasser rätt, medan bildläsning gav 4 av 4 — och en ren beräkning av primärenergital delat med kravvärdet gav också 4 av 4. Urvalet är för litet för att vara statistik, men riktningen är entydig, och den senare metoden har en egenskap som är värd mer än träffsäkerheten: den går att kontrollera i efterhand, eftersom både talet och kravvärdet står som text i deklarationen.

Det är den vägen energideklarationshanteringen i Emphyx tar — räkna klassen ur talen när talen finns, hellre än att gissa på en bild.

Vad klassen används till

• I annonsen vid försäljning och uthyrning — se energideklaration vid försäljning.
• Som prioriteringsunderlag i beståndet: vilka byggnader ligger sämst till, och vilka av dem har åtgärdsförslag som är rimliga att göra. Se åtgärdsförslagen i energideklarationen.
• Som utgångspunkt vid finansiering, där långivare i ökande grad efterfrågar energiprestanda.

Vad klassen inte är: ett mått på inomhusklimat, på fuktstatus eller på underhållsbehov. En byggnad kan ha klass B och samtidigt ha ett underkänt OVK-protokoll — se så läser du ett OVK-protokoll. De mäter olika saker.